Eftersom fenotypen är mycket lättare att observera än genotypen (det krävs varken kemi eller sekvensering för att avgöra en persons ögonfärg), utgår klassisk genetik från fenotyper för att dra slutsatser om genernas funktion. Dessa slutsatser kan sedan kontrolleras med hjälp av avelsförsök. Tidiga genetiker kunde på detta sätt kartlägga nedärvningsmönster utan att ha någon som helst kunskap om molekylärbiologi.
Samspelet mellan genotyp och fenotyp har ofta beskrivits med den enkla formeln:
Fenotyp = Genotyp + Miljö
Detta innebär att fenotypen är vilken som helst egenskap, hos en organism, som är lätt att observera (till exempel strukturell, biokemisk, fysiologisk eller beteendemässig) och som bestäms av ett samspel mellan genotyp och miljö.